Kjersti Johannessen

Foto: Øyvind A. Olsen

- På konstskolan i Fredrikstad fick vi en dag i uppgift att göra en skulptur och jag hade upptäckt att det fanns en glashytta i staden. Jag gick dit för att samla sånt där vackert glaskross och ville prova att limma ihop det till en skulptur. Jag öppnade dörren till hyttan och blev bara ståendes där och såg hur glasblåsarna likt dansare rörde sig i lokalen, ordlöst men med en flödande kroppskommunikation. Den glödande glasmassan, energinivån, allt såg så häftigt ut! Där och då tänkte jag att detta vill jag lära mig!

Det har nu gått 25 år sedan den där dagen då Kjersti Johannessen gläntade på dörren till det som blev vägen till hennes stora passion och yrke - att tämja och forma det sirligt vackra och på samma gång sylvasst hårda glaset till egensinnig konst. Konst som tycks spränga gränserna för vad Newton förmodligen skulle ansett vara fysiskt möjligt. Kjerstis glas väcker känslor. De krackelerade ytorna vid vasens öppning liknar brottstycken av is som nyss kalvat. De fasettslipade ytorna på den rosa-skimrande kokongen bryter ljuset förbi fablernas värld. Sant eller falskt, det spelar ingen roll!

Foto: Morten Sandell

Men allting startade i nordnorska Bodö, där Kjersti är uppvuxen med mamma från Hamarøy och pappa från Gildeskål med fjäll som möter fjord rätt utanför husknuten. I en barnaskara om tre var hon i mitten, flankerad av två bröder. Hon var vild, kreativ och påhittig och startade ofta lekar och projekt som dels involverade de flesta av traktens barn, dels transformerade familjens hus till ett ”Roskildiskt” slagfält. Men föräldrarna var tålmodiga och lät Norges svar på Pippi Långstrump hållas. I alla fall oftast. I skolan lossnade det först på allvar när hon började på Teckning, färg och form på gymnasiet. Några år senare var Kjersti på utbildningsmässa och råkade på en man från Surrey Institute of Art & Design, som gav henne tips att söka sig till Glasskolan i Kosta i Sverige. Hon fick numret nedtecknat på en post-it-lapp, ringde, lämnade arbetsprover och ett, tu, tre kom antagningsbeskedet.

- Min första tanke var att det kändes konstigt att flytta till Småland där man inte kan gå upp på ett fjäll och se havet och fjordarna. Så platt och dessutom med en massa träd som skymmer sikten, säger Kjersti med ett skratt. Men mötet med den småländska naturen gav något annat för när jag tittade upp var himlen större än någon annan himmel jag sett! Jag hade tänkt att stanna i ett år, men det blev tre. Samhället var mångkulturellt och jag blev fint inkluderad och behövde jag se havet åkte vi till Kalmar där blicken fick vila en stund mot en obruten horisont.

Efter Kosta gick resan vidare till tre års studier på Bornholms glas- och keramikskola. Valet stod mellan Köpenhamn och Bornholm och Kjersti är glad över att valet föll på den vackra ön i södra Östersjön. I lugnet på ön och bland medeltida borgar, korsvirkeshus och rundkyrkor fördjupade Kjersti sitt kunnande om glaset. Hade det i stället blivit Köpenhamn hade förmodligen hennes konstnärskap påverkats för mycket av storstadens larm och sociala liv.

- Jag vill ju helst vara med på allt och inte missa en enda utställning eller fest! säger Kjersti med ett stort skratt. På Bornholm var jag dygnets alla timmar i eller i närheten av skolan och det var också där jag utvecklade tekniken att fasettslipa glas. Jag kunde sitta med detta i timmar, ja ibland till och med i dagar. I de stunderna kunde jag känna igen mig lite i keramikernas liv. Med stort lugn formade de skålar och drack te eller vin medan glasfolket sprang ut på stan och drack tequila-shots när glaset var färdigt! Det präglar en helt klart att man måste jobba fort och effektivt när ugnen är igång och jag tror det formar en som människa också.

Så kanske man kan se keramikern som jazzens Ella Fitzgerald och glasblåsaren som postpunkens Siouxsie and the Banshees? Oavsett vad, så löper samtalet med Kjersti som en sprittande Bruzaå om våren, där ämnen löser av varandra kvickt och flödande med Kjerstis humor som en härlig och rak sidekick.

Idag bor Kjersti med dottern Pia i Oslo. Banden till vackra Nordnorge är fortsatt starka och hon far då och då till Bodö för att hälsa på familjen och får då också med sig hälleflundra, torsk och uer som pappa Magnus fångar i Saltenfjorden. Tillbaka i Oslo lagar hon sedan bland annat den traditionella portugisiska rätten Bacalao, som så klart görs på pappa Magnus klippfisk. Hon bjuder gärna familj och vänner på middag då hon har ett stort matlagningsintresse.

Kjersti är sedan flera år en erkänd och mycket uppskattad konsthantverkare både i och utanför Norge med ett flertal utställningar bakom sig. Trots det är det inte en självklarhet att kunna leva av skapandet och är det något Kjersti önskar sig för framtiden är det att kunna ha en större ekonomisk trygghet i sin vardag. Ett tag funderade hon på att utbilda sig till lärare då den stress som hänger ihop med ekonomisk instabilitet naturligtvis hämmar kreativiteten. Men hon är en äkta ”norlänning” och då är man van att bita ihop tänderna och inte ge upp utan snarare lägga in extraväxeln och köra på! I höstas fick Kjersti det prestigefyllda Scheiblerpriset för konsthantverk 2020 i Norge och för pengarna önskar hon köpa in sig i en glashytta i Oslo för att ytterligare utveckla sitt konstnärskap och slippa hyra in sig på olika glashyttor, som hon gör idag.

Men Kjersti rundar av vårt samtal med att berätta att hon, trots de utmaningar som livet emellanåt bjuder på, ändå befinner sig på en väldigt bra plats i livet nu. Hennes skapande präglas av en hög energinivå och kreativitet. Vi håller med. Helt och hållet!

Vad är mod enligt Kjersti:

Mod är att blottlägga sig, att våga säga som det är och att klara av att höra ett ärligt svar. När det gäller konsten är det rätt och slätt förbannat modigt att våga satsa på något som är så osäkert som konst, att bita samman tänderna när det är motigt och ändå fortsätta!

 


Kort om Kjersti

Glas & Keramikskolan, Bornholm, Danmark, 2000 – 2003

Glasskolan, Kosta, 1997 – 2000

Tredimensionella tekniker, Plus-skolan, Fredrikstad, Norge 1996 – 1997

Kjersti har ställt ut både separat och i grupp runt om i världen, bland annat:
Separatutstilling på Kunstnerforbundet i Oslo, KRAFT i Bergen, Galleri Format i Oslo og Bodø Kunstforening.
Gruppeutstillinger på Årsutstillingen for Norske Kunsthåndverkere, House of Norway på Bokmessen i Frankfurt, Mästarna bakom glaset i Skåne, 100% Norway i London, Glasplastik und Garten, Tyskland.

Hennes glaskonst är inköpt av bland andra Nasjonalmuseet, Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum och av Utrikesdepartementet i Norge, KODE i Bergen, Museet for Samtidskunst og Det Kongelige Norske hoff.
Mer info om Kjersti finner du här.