Matilda Zeits

 Samtliga foton: Isabella Henriksson Andersdotter

Vi kör sakta på slingrande, isiga vägar genom ett Uppland där runstenar och kyrkor bitvis står tätare än på Gotland. Fram till 1200-talet var det som idag är landskapet Uppland indelat i så kallade folkland – Fjärdhundraland i väst, Tiundaland i nordöst och Attundaland i sydöst. Namnen klingar vikingatungt och tryggt. Vårt mål är Tibble gamla skola i Fjärdhundra, men det gamla namnet Fjärdhundraland låter vackrare och lockar till drömmar om sägner med ymniga gästabud och undangömda guldskatter. På Tibble gamla skola ska vi möta bildkonstnären Matilda Zeits.

Matilda bjuder oss in i huset, som från 1909 var skola till traktens barn men som också har tjänat som snickeri och privatbostad innan Matilda och hennes man Patrick köpte det 2015 med målet att göra det till ett kulturhus. Till vardags bor de med 10-åriga sonen Rufus i Sundbyberg, strax utanför Stockholm men så ofta som möjligt reser de till sitt lilla vackra torp och skola, som möter besökarna vid vägens slut.

Vi börjar med en rundvandring genom kaminuppvärmda skolsalar, en katedralliknande vind och hamnar till slut i Matildas ateljé, där just nu även Rufus sitter för att bygga klart en imponerande detaljrik rymdfarkost.

 

- Skapandet har varit en självklar och naturlig del av min uppväxt och mina föräldrar fotade och målade ofta. Som barn var jag lite blyg och tyckte om att pyssla. Jag byggde postkontor och tillverkade frimärken och i utbyte mot att jag ställde upp som sminkmodell åt min äldre syster accepterade hon att vara kund på postkontoret, i alla fall en liten stund” berättar Matilda med ett skratt.

Matilda är uppvuxen i Jordbro utanför Stockholm med sina båda föräldrar och en äldre syster och bror, som hon fortsatt står väldigt nära. Patrick träffade hon vid 19 års ålder på en fest arrangerad av en av hennes bandkompisar. Just musiken var en stor del av Matildas liv under de ungvuxna åren och tankarna på att utbilda sig inom konst kändes avlägsna tills hon en dag lärde känna en tjej på bildpedagogiska institutionen på Konstfack som berättade om utbildningen.


 

- Jag tycker mycket om människor och så blev jag liksom smittad av att hon tyckte att bildlärarutbildningen var så himla rolig, så då sökte jag in på Konstfack. Egentligen ganska lustigt med tanke på att lärare var något av det sista jag skulle bli som liten! Men nu kan jag inte tänka mig att jobba med något annat! Jag är fångad av att få följa andras skapande och få ge nycklar till barnen att själva börja undersöka olika saker istället för att bara fokusera på ett färdigt resultat. Jag arbetar med barn i årskurserna 4 – 9 inom autism-spektrat och det innebär ibland att jag måste göra ett litet detektiv-arbete för att nå in i vars och ens skaparkraft. Men när jag ser att en prestationsknut lossnar ger det mig en enorm tillfredsställelse och glädje!

Matilda reser sig upp för att kasta in fler vedträn i kaminen som i sig är ett konstverk med dekorationer likt knypplade mästerverk från 1800-talet. Vi kikar runt i ateljén där Matilda både skapar brukskeramik och bilder. Målningarna som snart ska följa med i bilen tillbaka till Småland står uppradade på golvet och vi samtalar om hur idén bakom dem ser ut och vad de representerar för Matilda.

- Ja, mina cirklar, de är på sätt och vis lite svåra att verbalt förklara, men jag har nog under hela utbildningen varit mest intresserad av form. Vi gick en kurs i textiltryck och fick vi lära oss att göra rapporter, det vill säga upprepningar av ett mönster och trycka detta på tyger och då blev jag otroligt betuttad i mönster. Det är superspännande att utforska vad som kan bli ett mönster och vilka former jag kan använda. Sedan satt jag och experimenterade med grundformer – hur kan ett streck länkas in i ett annat streck, bli till en cirkel och ytterligare en cirkel. Den ursprungliga tanken var att det skulle bli grunden för ett mönster till ett tyg, men allt eftersom mönstret växte tänkte jag att det kanske kan flytta in i en bild. Cirklarna har sedan tagit olika riktningar och ganska ofta föds en ny cirkel ovanpå en annan. Jag är fascinerad av att titta väldigt nära på saker och sedan zooma ut och fundera på vad jag ser då.

 

 

I Matildas målningar bor kosmos sida vid sida med en av de 37 biljoner celler som den mänskliga kroppen sägs bestå av. I en av målningarna omsluter den sepiafärgade cirkeln en mindre cirkel i nyanser av jordig ockra. Mot den svarta bakgrunden ter sig cirklarna sublima och hisnande i ett och samma andetag. Upprepningarna av den enkla geometriska grundformen blir under Matildas noggranna och ömsinta hand till en väv av liv och outtalade löften.

Tiden har runnit snabbt och nästan omärkligt denna dag på Tibble gamla skola och vårt samtal landar till slut en stund kring Matildas tankar om sitt konstnärskap och framtiden.

- På sikt vill jag ägna mig lite mer åt mitt eget skapande och gärna skapa riktigt stora bilder. Det har varit en process att våga bli mer offentlig med mitt skapande. Att fylla 40 år var nog lite symboliskt och jag känner mer och mer att jag inte vill tveka så mycket längre. Jag har liksom inte tid med det. Livet kan vara skitläskigt och det ska nog också vara lite skitläskigt!

 

Vad är mod, enligt Matilda:

Det finns så många olika skikt av mod. Människan är ett utpräglat flockdjur, men för mig är mod när en vågar gå mot flocken när saker känns fel.

 


Kort om Matilda

Konstfack, Bildlärarprogrammet, Stockholm, 2007 - 2013

Stockholms universitet, Socialantropologi, 2004

Nyckelviksskolan, Keramik, 2001 - 2002

Dalarö Folkhögskola, Konst, 2000 - 2001

Matilda har arbetat med bildpedagogisk verksamhet för barn på Marabouparkens konsthall och Haninge kulturhus. 2019 debuterade Matilda med separatutställning på Galleri Korn i Stockholm.